måndag 29 april 2013

skämmes Åse

En negligerad blogg. tusentals fans som väntar på nästa inlägg och vad gör du då? Skiter i det. Ja du skiter i dina allra trognaste läsare och gör vadå? Jo tömmer pelletsförrådet och SILAR all pellets. Är det viktigare? Va?
Vadå pannan fungerar inte? Kloggar igen av allt damm? Ja men ändå Åse. Ett litet blogginlägg kan man ju ändå hinna med eller?

Återgå!

Vad har hänt sedan förra inlägget? Jag har besökt skolan och träffat alla underbara elever. Jag fick massvis med kramar. Det var så jag fick tårar i ögonen. Dessa underbara, knäppa, tokiga och fantastiska ungar.

Vi har som sagt tömt pelletsförrådet och silat pellets. Kan rekommenderas om du gillar damm.

Jag har skött och ridit nordsvenske Pontus tre gånger och ikväll är det dags igen. Han gnäggade lite åt mig sist så det går framåt i vår relation. (han såg nog moroten)

Viktnedgång trots otrolig slarv i Spanien -5 kg.

OCH VI SKALL TILL PORTUGAL IGEN FÖR ATT SE VINGÅRDEN EN GÅNG TILL.Denna gång med besiktningsman. Det är så spännande så man kan dö.

Detta innebär kanske att ni alla har de närmaste 10 årens semesterresor klara eller?

Annars händer mycket just nu. Pappa fyller 75 år nu på fredag och Adam tar studenten 5/6.

Åse

onsdag 24 april 2013

10 000 besökare och hemma igen

Ja då var man hemma igen och kan börja blogga ordentligt igen. Det blev ju lite si och så med det i Spanien. Jag tänker försöka sammanfatta de sista dagarna lite annars kommer jag aldrig i kapp.

På lördagen var vi i Santa Pola, en fruktansvärt ful och tråkig semesterort vid havet mellan Alicante och Torrevieja. Där skulle några från hundhemmet stå på någon marknad och sälja saker för att samla in pengar till hundarna. Ja man får ju beundra dessa eldsjälar som jobbar så hårt för alla fyrfotingar. Innan marknaden gick vi omkring i Santa Pola, käkade god lunch och njöt i solen.

På söndagen lånade vi våra vänners lilla spanska skåpbil och åkte upp till Guadalest i bergen.

Bilen krånglade på vägen dit men fram kom vi och möttes av denna fantastiska utsikt.

Jag körde spansk skåpbil i hårnålskurvorna i bergen och KÖRDE FRÅN SPANJORERNA. "Jag är imponerad av dig mamma" sa Madeleine. "Jag är imponerad själv" sa jag. Vi hade en mysig dag där och Madde fotade en del. Dock ej bilderna ovan. De är stulna på nätet.

Måndagen var sista dagen i Spanien då vi skulle åka tidigt tisdag morgon. Vi åkte tillbaka till hundhotellet och träffade underbara Duna igen. Vilken fantastisk hund. Vi blev båda väldigt kära i henne.

Vi flög vid den okristliga tiden 06.40 och fick således ställa klockan på 04.00. huuu
Resan hem gick bra och Säve flygplats tog emot oss med knarkhund vi 10.30.

Idag firar jag 10000 besökare på bloggen och äter en virtuell tårta.

Åse

måndag 22 april 2013

Protectora Baix de Vinalopó

Ja nu skall jag skriva om det jobbigaste på resan men samtidigt finns det positivt att säga också. På torsdagen skulle vi bli hämtade av ordföranden i föreningen för att ta oss till hundhemmet. Lite spända och förväntansfulla gav vi oss iväg.

Det går inte riktigt att föreställa sig vad som väntar. Det första vi hörde när vi steg ur bilen var hundskall som i en kör. Väl inne var stanken det andra som slog en. Trots att det är många volontärer där varje dag och de skurar alla burar och hundsängar luktar det ändå mycket. Efter ett tag vande man sig vid lukten.

Alla hundar får komma ut en timma per dag och volontärerna sliter hårt med att hinna med att städa, ge medicin, kela en stund, rasta, ge mat och vatten samt köra hundar till veterinären, samla in pengar osv. Jag fattar inte hur de orkar. Jag måste säga att jag beundrar deras hjälpinsats.
Alla vi väntar på ett hem

många får aldrig chansen



Lilla Silver är bara 3-4 månade och blev inslängd över staketet en natt.


Cocky i mitten har väntat länge och börjar nu bli gammal




Cocky får en godis



Vatten står utställt till hundarna




Isabel som är ordförande visade oss runt och berättade


 Sedan åkte vi till hundhotellet där de får köpa en plats och hundhägnet är fullt. Där träffade vi tre underbara hundar. Duna nedan till höger har få eller nästan inga möjligheter att få ett hem i Spanien då hon är ca 4 år. Där efterfrågas bara små hundar och valpar. Tom till vänster kan lite större möjlighet eftersom han är ganska liten.



Rieju hittades i princip död. Hans ägare gav honom inget vatten  eller mat. Han led av stark uttorkning och blodbrist


underbara Duna

Tom får lite gos



En stunds frihet





En liten bit plast blir en leksak


det är skönt att bli kliad






greta bodde på gatan med sina 5 valpar. Hon bara ca 18 månade själv.




Underbara Ron i hägnet. Han är ca 1 år och väldigt vacker


En bit korv och en klapp

dessa ögon

alla vill ha godis

lite kärlek




Har man bara tre ben har man lite  chns till ett nytt hem även om man kan leka ändå


 Det var en oerhört händelserik dag och jag kan rekommendera alla att åka hit och på plats se detta fina arbete som volontäerna lägger ner. Tyvärr är det bara en droppe i havet. En av dropparna var Baldo som stod på detta hägn. Lennon stod på deras gamla hägn.Två killar som antagligen aldrig fått en ny chans i Spanien eftersom de är svarta.

Bröderna Foxy och Baldo leker med Lennon och Herman. Fyra killar som drog högvinsten på lotteriet








söndag 21 april 2013

medicin och bakelser

Efter palmträdgården var vi varma och trötta igen och skulle leta upp ett café och ta något litet sött till. När vi varit inne på ett tiotal caféer där det enda söta bestod av plastförpackade croisanter ledsnade vi totalt. Vi bestämde oss för att gå hem och vila lite innan vi skulle gå ut och äta middag.

Då springer vi på ett riktigt bakelsecafé. Alla goda föresatser försvann som en fjärt i ett grishus. Det blev två små bakelser som var fantastiskt goda och de försvann i ett nafs. Nu kunde vi inte äta någon middag för nu var vi för mätta. Vi fick gå hem och ta ett glas vin istället. Ganska nöjda ändå.

På vägen hem hittade vi ett apotek som öppnat efter siestan och jag kunde få ut min efterlängtade medicin. Det blev att gå hem och ta några. Jag hade missat morgondosen men det var inget att göra något åt.

Hemma drack vi vin och pratade med Isabel som skulle hämta oss för att ta oss till hundhägnet i LÀltet och till ett hundhotell där vi skulle träffa några hundar som inte fått plats på hägnet.

Vi gick och lade oss efter en händelserik dag.

Åse

På sjukhuset och äcklig tapas

Vi gick och gick för att komma till sjukhuset. Senare skulle det visa sig att vi gått en lååååång omväg. Väl framme tog vi en nummerlapp och satte oss ner. När mitt nummer kom upp gick jag fram till disken och förklarade. Som tur var pratade hon engelska och väl dessutom. Hon konsulterade en kollega, ringde och att vi var tvungna att gå till akuten. Hon förklarade vägen runt huset.

Vi gick ut i värmen igen. Nu började vi misströsta och var hungriga, törstiga och väldigt trötta. Det var 24 grader ute och vi hade gått i solen länge nu. Väl vid akuten förklarade jag mitt ärende, igen och det ringdes samtal, pratades med kolleger och vi blev ivägskickade tillbaka till första ingången fast till en ny liten reception.

Jag förklarade mitt ärende, igen, Febril aktivitet utbröt och när ett 10-tal personer på det här nya stället varit involverade skulle jag få hjälp mot att jag betalade 55 euro för läkarbesöket. Helt ok sa jag. Efter många turer fram och tillbaka fick jag träffa en läkare 5 minuter som skrev ut receptet. YEAH!!!!

Totalt tog det ca 4 timmar och nu var vi sååå hungriga. Vi gick till ett tapasställe och beställde var sin öl och lite tapas. Vi fick kolla menyn ordentligt, Madeleine äter ju inte kött,( eller bläckfisk, tonfisk, musslor, sardiner,ansjovis osv) Vår spanska är ju något begränsad, minst sagt men beställde gjorde vi. In kom äcklig gillad ost, torkad tonfisk i skivor (Vi trodde vi beställt ägg i någon form) och pommes frites. Jag hade lagt till lufttorkad skinka till mig också. Vi blev inte speciellt mätta.

Något uppgivna gick vi för att leta efter palmparken. Det skall enligt uppgift finnas 200 000 palmer i Elche. De första planterades 300 f.Kr. de är ju inte kvar förstås. Iväg gick vi iaf.

forts. följer

Åse


Sjukhusbesök i Elche och övervikt

Ja nu skall jag försöka uppdatera lite vad som händer i mitt liv. Det har varit bråda dagar och det har krånglat lite för oss men vi har tagit det mesta med en klackspark.

Tja krånglet startade redan på flygplatsen när jag kom med min otroligt tunga väska. Det var dock inte så mycket i den men vi kom fram till att det var väskan själv som vägde, Det visade sig vara 18 kg totalt. Inte bra då Rynair har en gräns på 15 kg. Vad göra? Jo vi började stuva om i alla väskorna och försökte lägga lite fler tunga saker i kabinväskorna. Resväskan vägde fortfarande 17 kg. Ok övervikt på 2 kg. Vad kostar det. Jo 210:-/kg. Tack för den. Betala 420:-. FAAAN

Resan gick i kuinariska tecken då vi erbjöds köpa varm korv (plastförpackad) samt chicken nuggets och andra liknade godsaker. Vi avstod och tog en macka för hysteriskt dyra pengar.

Väl framme stod Condor och väntade på oss på flygplatsen. TACK CONDOR! Sedan bar det av till lägenheten. Det var en väldigt fin lägenhet i centrala Elche med tre sovrum, vardagsrum, kök, badrum och diverse balkonger. Vi blev bjudna på ett glas vin och mackor och sedan stöp vi i säng.

Under natten åkte Jan och Condor, de som kamperat en vecka i lägenheten för oss och skulle nu borda Ryanairplanet 06.40. Det skall vi ta nu när vi åker hem huuuuu.

Jag vaknade tidigt och kunde den tidiga timmen till trots sitta på balkngen och lyssna på alla ljyd från en stad som vaknar. Då kom jag på att jag glömt min medicin. Den jag tar mot min nervsmärta och som jag MÅSTE TA. Jag hade 5 kvar i en gammal paket som skulle räcka nu första morgonen men sen?

Jan och Condor hade lämnat kvar lite frukostmat så jag fixade frukost och väckte Madeleine. Jag förklarade läget för henne om min medicin och sa att vi måste försöka fixa ny annars skulle.semestern inte bli rolig.

Efter frukost gav vi oss ut i Elche. Jag var utrustad med en tom förpackning medicin, pass och körkort men inget sjukförsäkringskort eller recept. HMMMMM hur skulle det här gå?

Första stoppet ett apotek. Vi förklarade situationen och han hämtade paketet och ställde fram det på disken. Skulle det gå så lätt? Jaaaaa. Nej. Ni måste ha recept. Ok var kan vi få det? På vårdcentralen. Ok var ligger den? En förklaring.

Till vårdcetralen där vi blev omhändertagen av en spansktalande kvinna. Hon kunde ingen engelska.En annan kvinna kunde och fick hjälpa oss. Hon var vänlig och vi förklarade vårt ärende. Efter många samtal både i telefon och med en annan man i vit rock blev svaret Nej. Ni måste till sjukhuset. Var ligger det? Förklaring.

Fortsättning följer.

Åse

onsdag 17 april 2013

Röhsska muséet och Alicante

Idag är det en spännande dag eftersom jag skall flyga till Spanien och besöka hundhemmet. Vi har fått låna lägenhet i Elche av goda vänner och flyger med Ryanair så det blir en hyfsat billig resa. Det är ju bra då vi behöver spara lite nu om vi tänker gå vidare med köpet av vingården.

Planerna på det fortskrider som på räls. igår skickade mäklaren ett provisoriskt kontrakt som skall gälla så länge. Vi hade som vanligt en del synpunkter som jag skall maila över idag.Problemet, som vi ser det, är att säljaren vill bli av med objektet så snart som möjligt och vi vill köpa så sent som möjligt. Vi har ju inte möjlighet att ta över inför kommande säsong då han har inbokade gäster som kommer ner och hyr stugorna. Det är så spännande detta.

Igår var jag inne i Göteborg och träffade Anna-Lena. Vi fikade först och sedan var vi på en häftig och tankeväckande utställning på Röhsska. Ond design. Den var spännande och väckte många diskussioner. Den skulle varit bra att gå med elever på.

Efter det var vi hungriga och hamnade på Moon och vräkte i oss godsaker. Efteråt var jag så mätt så jag knappt kunde andas. Överlag var det en kanondag tillsammans med Anna-Lena.



På kvällen åkte jag till stallet för att ta en tur på Pontus. Jag kommer ju inte rida på en vecka och vet inte om någon annan gör det. När jag kom dit verkade han lite grinig och hängig. Hans ögon rann och han nös hela tiden. Snuvan droppade från näsborrarna. Det blev alltså ingen ridtur men däremot lite borstning och mys.

Nu skall jag börja packa men hoppas kunna återvända snart för att uppdatera er om vad som händer på vår resa till Spanien.

Åse


måndag 15 april 2013

Nu är vi på G

Vacation Rentals Portugal, Costa De Prata, Vale Do Coto, Casal Bougainville
persikor


Idag har vi pratat fram och tillbaka med mäklaren och det lutar åt en liten liten 1.a deposit på en liten, liten vingård i Portugal. Flyttar dit gör vi inte ännu på ett par år. Dels har vi ju Adam och Herman. Adam är för ung och Herman för gammal.
Vacation Rentals Portugal, Costa De Prata, Vale Do Coto, Casal Bougainville
innegården
Vacation Rentals Portugal, Costa De Prata, Vale Do Coto, Casal Bougainville
utsikt från gården


Nu kan man bara hoppas att allt går vägen.

Åse

söndag 14 april 2013

Lägga bud

Hej alla
Nu har vi nog (?) grunnat färdigt. Vi kommer åka ner igen och titta på vingården en gång till samt ta dit en besiktningsman/kvinna. Om vi fortfarande är lika begeistrade kommer vi lägga ett bud. Nu får vi bara hålla tummarna så det inte hinner bli sålt till dess.

Planen är att se om vi kan byta flygbiljetterna till Singapore och Malaysia 19/6 och förhoppningsvis få pengarna tillbaka eller näst bäst byta till biljetter till Lissabon. Får vi pengarna tillbaka kommer vi bila ner till Portugal samma period som vi tänkt vara borta om vi åkt till Singapore dvs ca 20 dagar. Det är lång väg ner men det kan vara bra att ha prövat på det utan hundar en gång innan man ger sig på det.

Lasse ringer KLM imorgon och tjatar på dem. Håll tummarna! Anledningen till att vi beslutat oss för att ställa in Singapore är att vi hellre åker ner och tittar på vingården igen och den dyra resan anser vi oss inte ha råd med om vi skall slå till.

Dagen har varit skön även om det börjat regna nu ikväll. Jag har varit i stallet och Lasse har gjort färdigt bastun. Långpromenad med hundarna har vi också hunnit med samt dammsugning. Lasse var snäll och bytte däck på min bil. Sommardäcken var väldigt slitna så de måste bytas ut. Alla dessa utgifter puh.

Imorgon väntar stallet samt, om det inte regnar, bilstädning. Alltid lika roligt. NOT! Sedan på onsdag bär det iväg till Alicante som verkar ha värmebölja när vi är där. Det skall bli väldigt spännande att se hundhemmet och alla hundarna. Fast svårt också kanske.

Vågen stod på -4.5 kg så jag är nere på samma som innan jag åkte till Lissabon. Bra va?

Åse

lördag 13 april 2013

vingård, tippen och stallet

Lördag idag och jag har varit dålig på att skriva inlägg här på bloggen. Allt är vingårdens fel. Det enda vi går och tänker på är "vår" vingård i Portugal. Lasse har fått förnyad energi och kommer försöka göra klart bastun nu i eftermiddag. Förmiddagen gick åt till att köra skräp och trädgårdsavfall till tippen. Det var en del skräp kan jag lova. Nu kan man köra in 2 bilar i car porten.

Jag bar och lastade, krattade och sopade. De tunga sopsäckarna med löv från i höstas var vattentyngda eller lite halvfrusna. En del av dem var riktigt tunga så jag orkade inte lyfta dem utan släpade dem över gräsmattan. Mycket bra motion vill jag lova.

Nu väntar Pontus på mig och på en liten ridtur. Det blir eftermiddagens arbete. Det tar 3-4 timmar att borsta, rida, mocka och göra ordning mat och vatten.

Igår träffade jag några av mina arbetskamrater på restaurang Stearin i Göteborg. Det var trevligt även om jag kände mig väldigt trött efteråt. Många jobbiga tankar kommer tyvärr när jag tänker på skolan och eventuell återgång. Men det blir väl bättre :-)

vill ha
I morgon skall det bli varmt och soligt väder så då planerar vi in en riktigt lång härlig tur med hundarna. Sedan väntar mer arbete med hus och trädgård. Allt för att färdigställa och göra fint inför en eventuell försäljning så vi kan köpa vår vingård hahahahahaha.





Återkommer snart med utveckling på fastighetssidan.

Åse

torsdag 11 april 2013

I huvudet är det en enda röra

Jag har inte kunnat skriva något på sistone eftersom huvudet har befunnit sig i en himla röra. Jag och Lasse går och tänker på vingården i Portugal.

Vi hade ju inte tänkt köpa nu, det var ju inte riktigt läge ännu. Vi hade behövt kanske ett år till av jobbande, sparande och färdigställande av huset. Bastun är ju inte riktigt klar. Tvättstugan behöver renoveras akut. Inte för att det är fukt eller något som hänt utan för att där är så fult så vi tror det drar ner helhetsintrycket vid en försäljning.

Vi vill inte heller utsätta vår gamle hund Herman för en flytt. Han fyller ju 11 år i juni och vi tycker inte det vore rättvist att dra iväg med honom så långt. Han har ju flyttat långt en gång, från Spanien. Fast jag tror han hade gillat att få bo på en gård med djur som han kan vakta. Om han bara hade varit några år yngre.

Adam, min yngste son, bor ju hemma fortfarande. Han fyller visserligen 20 år i sommar och går ut gymnasiet i vår. Kanske är det för tidigt att kapa navelsträngen redan? Lasses yngsta har ett år kvar på gymnasiet. Vi hade tyckt det var bra om hon gått ut först innan vi flyttade.

Men tänk då om vingården är borta. Det finns inte så många liknande fastigheter så nära havet och så nära Lissabon och till det priset.

Under tiden går vi här och värker, jag och Lasse. Vi tänker, spekulerar, diskuterar fram och tillbka, för och nackdelar. Vi skriver listor, kommer med lösningar, förslag och har olika idéer.

Så vad skall vi göra?

Åse

måndag 8 april 2013

vingården i Portugal




Portuguese Real Estate #6188301 - £256,851 - 12 Bed Bed and Breakfast

Tja jag vet inte riktigt hur jag skall börja skriva om det här. Det har nu gått 4 dagar sedan visningen i Portugal. dessa 4 dagar har behövts för att smälta intrycken och reda ut hur vi känner. Många har frågat oss om hur det gick men det har varit svårt att förklara.

Det hela började med när jag som vanligt googlade runt på fastigheter i Portugal. En liten gård stod ut och jag gick in på den sidan. Jag kontaktade mäklaren och vi bestämde att vi skulle träffas när vi ändå var i Lissabon med omnejd. Efter fyra dagar i Lissabon besökte vi vänner i Tomar och sedan skulle vi på "visning".

När vi körde mot kusten kände vi att vi tyckte om området, det var ganska nära Lissabon och det fanns många sevärdheter i närheten som den medeltida staden Obidos med sin ringmur runt




Surfparadiset Peniche är inte långt borta.


Vi träffade mäklaren och tittade på tre objekt. Två av dem var inget för oss men så kom vi till vingården.main image 2

På gården låg en stor hund i kedja. Den hade ett litet skjul som den bodde i, stackarn. Den har nog stått där i flera år. I en hundrastgård bredvid stod två hundar och skällde. Jag närmade mig deras rastgård och såg et flertal skelettdelar bl.a. skallar från få med tänder och allt. Det såg rätt äckligt ut.

Vi fortsatte in och stället var fyllt till brädden av prylar, pryttlar, verktyg you name it. Jag har aldrig sett något liknande i hela mitt liv. Där fanns fyra små lägenheter för uthyrning+ en liten stuga som också hyrdes ut. Där var en huvudbyggnad/bostad, utekök, swimming pool, 6 getter, en anka som ruvade, påfåglar, höns, ett får och senare hittade vi ytterligare 2 hundar som bodde på verandan. Allt ingick.

Det som var bäst skött var vinet. Stockarna var pedantskötta och vinanläggningen modern. Tydligen producerade han 4000 liter vin per år i snitt.
main image 2

Vi bara älskade det. Nu går vi och grunnar och räknar pengar hmmmmm

svullen

Hå hå ja ja
Hur skulle nu facit bli efter en veckas frossande i Portugal. Jag hade gett mig själv "tillstånd" att få unna mig livets goda på semestern men skulle jag gå upp allt det som jag jobbat så hårt för i fyra veckor och slänga iväg resultatet som en urdrucken vinflaska.

Jo en sak skall jag säga först. Hur lätt är det att befinna sig på resande fot, byta plan i Paris med två timmars väntan och undvika mackor, skräpmat, äckliga små kakor på flyget? Det är svårt. Men vi grundade med redig lunch innan avfärd hemifrån och just då i det ögonblicket försvann alla goda föresatser ut genom fönstret.

Kaka på flyget till Paris, No thank you. I Paris skulle vi äta middag i någon form. Det var svårt att hitta något som inte inbegrep någon form av bröd, pasta eller ris. Det blev en macka till slut då blodsockret var som lägst och magen kurrade. Inte bra.

På planet till Lissabon serverades......en macka. Avstod från den.

Sedan gick det mesta överstyr. Vilket rödvin de har, de där portugiserna. Uj uj uj. Mojito hela natten på en bar, jo ja tackar. Gott kaffe och en hel del goda bakverk. Vad skall man göra? Det går ju inte.

Tja facit blev inte så farligt som jag befarat.+1kg.

Åse

lördag 6 april 2013

återförening med Pontus

Vilken dag!
Efter att ha spenderat en underbar vecka i Portugal var jag redo att ta mig an hästen Pontus igen. Efter frukost och en härlig promenad med Lasse och hundarna begav jag mig således till stallet.

Vi har ju haft våra ups and downs, Pontus och jag så jag undrade vilket humör han skulle befinna sig på nu när vi inte träffats på 9 dagar. Så ni kan förstå min förvåning när jag kunde höra hans gnäggande redan när jag parkerade bilen. Jag gick förvånad mot stallet och fick se honom komma galopperande från bortre änden av hagen. Hans vackra man och svans flög i vinden och hans päls såg ut som guld i solskenet.

Jag stängde av elstängslet och gick in till honom. Han kom genast fram till mig och lade mulen mot min hals. Han smågnäggade belåtet och jag var så glad att en liten tår bröt ut i mitt öga. Det verkade som om han kände igen mig och var glad att se mig.

Jag ledde ut honom ur hagen och in i stallet. Sedan ägnade jag en timme åt att borsta honom och göra honom fin. Efter sadlingen skulle jag sitta upp och HAN STOD BLICKSTILLA

Solen sken på oss när vi skrittade ut och vi hade en underbar tur i solskenet.


Så kunde det ha varit men riktigt så var det inte.

Ingen gnäggning mötte mig men han följde snällt med mig in. Efter borstning och sadling skulle jag sitta upp. Samma tango som tidigare men upp kom jag till slut på hästjäkeln:

Turen ute var i alla fall härlig och imorgon försöker vi igen.

Åse

torsdag 4 april 2013

Tomar

Vi har nu varit 2 nätter i Tomar och bott på Annelie och Hasses nystartade B&B. Som gäst får du sovrum, vardagsrum, badrum, fullt utrustat kök och badrum. Till det ingår också en inglasad veranda. Där har vi suttit och ätit frukost samt druckit ett glas vin eller två. Senare har de planer på att bygga någon form av uteplats och kanske tom. utomhuspool.

I kylskåpet och i de andra skåpen fanns rikligt med frukostmat av alla de slag och för alla smaker. Böcker och DVD-filmer fanns det också. Det fanns med andra ord allt man behövde för en vistelse i Tomar med omnejd.

Vi har trivts jätebra här och Annelie och Hasse har varit de bästa värdar man kan tänka sig. Sedan att Otto, bushunden, tog sig in första morgonen och väckte oss med varsin kyss. (Ett tag kände jag mig som Törnrosa) är smällar man får ta. Speciellt när vi glömt stänga dörren till verandan. Att sedan bandithunden Otto också lyckades tjuva en ost- och marmeladmacka, får vi också skylla på oss själva. Återigen glömd stängd dörr.

Annars har Tomar visat sig nätvänner som nu har blivit riktigt goda vänner irl. Vi hoppas få återkomma snart.
Tomar var en jättefin stad med gamla kvarter och en riddarborg av sällan skådat slag. Återkommer med mer info och foton snart.

Nu drar vi till Obidos/Caldas da Rainha för visning. Ojojoj vad spännade. Där kommer vi övernatta en natt innan vi åker hem.

Bråttom iväg nu.

Åse

onsdag 3 april 2013

Hej Då Lissabon

Så var dagen inne när vi skulle lämna Lissabon. Vår färd skulle gå vidare till Tomar där vi äntligen skulle få träffa Annelie och Hasse.

Men först skulle trunkar packas och det var inte det allra lättaste då vi hade lite ont i håret. Kvällen innan hade vi nämligen varit på en liten häftig bar i Bairro Alto där en kille sjung och spelade och han var bland det bästa jag hört. Det var mest sambainfluerat och på portugisiska men ändå sjöng alla med.(?). Kanske berodde det på den myckna urdruckna mojiton, vad vet jag.


Vi tog en taxi till hyrbilsstället och passade på att köra en tur till Caiscais. Det var underbart väder runt 20 grader och vi åt lunch och gottade oss i solskenet. Men vi hade en bit att köra till Tomar så vi begav oss iväg igen.



Väl hos Annelie och Hasse möttes vi av ett strålande väder precis som Annelie hade lovat. Vi satt tillsammans med värdparet som bjöd premiärgästerna på ett glas vin. Den nya b&b-lägenheten var fantastiskt fin och rymde allt som man kunde behöva, allt sprillans nytt och fräsht. Efter ganska kort stund stod det klart att vi inte var de enda på plats. Vi fick snart stifta bekantskap med deras fyra håriga killar, Loffe, Duro, Rufus och babyn Otto som är störst och busigast.



Efter ett tag var föreslog Annelie att det var dags för middag, vi fick en mycket god broccoligratäng  Vid middagen fortsatte Annelie och Hasse att dela med sig av sina erfarenheter från att flytta till Portugal.Vi blev inte mindre sugna på att lämna kalla Sverige mot ett nytt liv i södra Europa.  

Idag skall vi in och "göra" Tomar så nu måste vi gå.

Åse